Gotta be somebody

Ligger i min säng å tittar på wallander - byfånen. Säkert 10onde gången jag ser den, av någon konstig anledning lyckas det alltid vara just byfånen som visas på tv när jag tittar. Fast jag kan inte påstå att jag tittar så mycket, drömmer mig snarare bort. Till thailand och till framtiden. Tiden efter gymnasiet, tiden då jag ska börja ta till vara på varenda minut av livet, då livet börjar på riktigt. eller? gymmasiet är en så stor del av livet, så mycket som jag förändrats under den här tiden kan inte jämföras med tiden på Viaskolan. Allting är nytt, jag vet inte om jag vill kalla det bra eller dåligt. Under den här tiden har man sett många nära förändrats och blivit någon man inte alls känner igen längre, det är sorgligt men sant. Ibland önskar jag att tiden kunde stått stilla när vi var små, att alla de stunder man njöt kunde fått vara kvar. Man glömmer så lätt, för lätt.
Idag vill jag bara att skolan ska ta slut, att det ska vara över, så jag kan ta mitt pick och pack och bara åka. Det kommer aldrig ske direkt efter skolan, men det är min högsta dröm. För mig har resa alltid varit det enda alternativet efter gymnasiet, å det kommer det att vara ända tills jag får resa, tills jag får se världen och får börja om.
Det är mycket saker som känns svårt i vardagen nu, men jag vet att det kommer bli bättre. Jag ska ta vara på min sista tid innan livet börjar, jag ska leva det fullt ut, som om varje dag vore den sista. Även om jag egentligen bra känner för att lämna det här stället.